måndag 7 maj 2012

Massor händer och samtidigt ingenting!


Fastän vi bara är i maj känns det som att ett helt år redan har passerat. Med tanke på allt som händer i mitt liv. Jag säger som en kompis son sa när han lärde sig att åka skridskor: Mamma, mamma! Jag hittade den! Vad då? frågade mamman i fråga. Balansen! Jag hittade balansen! Precis just så känns det. Jag har hittat lite balans vilket gör att jag inte trillar omkull hela tiden. Vadå tänker ni? Har hon fått ett virus på balansnerven? Om så vore ändå. Nej, det är bara livet som ställt allt på ända.

Ni som inte vill veta mer om mitt privatliv slutar att läsa nu...
Först förlorar jag min mamma i cancer vilket i sig är fruktansvärt. Det i sin tur river upp gamla sår från tiden då jag själv var sjuk i cancer. Ovanpå detta hänger en skilsmässa över vår familj som ett ilsket regnmoln, som aldrig vill försvinna. Jag är en av alla dom som skiljer sig. Vi som skulle älska varandra tills döden skiljde oss åt. Men så blev det inte. Vid närmare eftertanke så hade det varit hemskt om det varit döden som skiljt oss åt. Usch! Jag som varit så rädd för att dö. Nej, tro det eller ej, men det känns okej. För hela familjen.

Varför fläker hon ut sig såhär i bloggen, som dessutom ska vara en syblogg, kanske någon tänker nu. Jo, det är en del i processen att vara öppen. Jag menar, detaljerna behåller jag för mig själv, men de stora bitarna kan jag väl få dela med mig av? Livet består som bekant inte enbart av bröllop, nyfödda barn och nybyggda villor (och perfekt sydda plagg). En lika naturlig del av livet är ju dessa tråkigheter som jag har haft omkring mig den senaste tiden. Död, sjukdom och skilsmässa. Visst är det hemskt när man får det sådär lite uppslängt i ansiktet? Men ack så viktigt att ta till sig för att kunna få den där solen efter regnet!

Idag skiner verkligen solen och trots det vackra vädret tänker jag spendera dagen i mitt syrum. Jag har ju flera syprojekt på gång:

  • BH-Sew along med Mulliga M.
  • Rainy Days - Regnkappa åt min syster.
  • Miniväska- till min skrutta.
Mest av allt längtar jag efter att sy den där BH:n, som ni ser materialet till här ovan. Jag har köpt ett materialpaket från Lisa på LG-Sömnad. Kika gärna in på hennes hemsida. Hon har ingen webbutik, men beställningar tar hon emot via telefon och mail. Eftersom jag använder protes-BH, har jag sedan jag var 33 år varit hänvisad till tre olika tantmodeller. Inget fel på att vara tant! Jag ser fram emot att bli tant, men är man 33 så är man inte redo för tantstilen än. Jag var i alla fall inte det. Nu ska jag fylla 38 och kanske är man tant då? Hur som helst, det ska bli så skoj att få en lite finare BH i andra färger än vit och svart. Vardagslyx ;)

Ha en härlig dag och ta hand om varandra!

PS: Åh vad skönt det var att få pysa ut lite vardagsliv för er. Det känns liksom bättre när man får dela bördorna med andra. Hur har ni andra det? Går ni också igenom något kämpigt? Heja er i så fall, det blir bättre! Tack till er som orkat läsa :)

26 kommentarer:

  1. Vilken resa du gör och har gjort. Tycker det är mycket starkt att dela med sig av det och det är skönt att höra att det inte är så gyllenrosa hos alla som det ibland verkar.
    Sänder stora styrkekramar till dig! <3 <3 <3
    Det lilla jag träffat dig på syfestival så tycker jag du utstrålar en alldeles speciell energi. Klok människa, vänlig medmänniska. Lycka till med att landa i allt detta nu.

    SvaraRadera
  2. Tack snälla Sue! Detsamma :)

    SvaraRadera
  3. Hemskt med allt som hänt dig! Men på ett sätt tycker jag att det är lite terapi att skriva av sig! Jag har många brevvänner å när nåt hemskt händer, haft flera dödsfall i familjen de senaste åren, så är det skönt att skriva av sig! Har man många att skriva åt så helar det en själv längs vägen å fast man upprepar det många gånger är det åt olika personer! Efter en tid känner man sig bättre själv! Styrkekramar till dig!

    SvaraRadera
  4. Många gånger tenderar allt jobbigt i livet att klumpa ihop sig och det gör ont. Alla drömmar och förhoppningar om det som skulle bli försvinner och lämnar ett stort värkande hål efter sig.
    jag förlorade själv min mamma alldeles för tidigt i cancer en vacker majdag, så jag vet vad du går igenom just nu.( Hon blev bara 53 år)
    Att att låtsas som om ingenting hade hänt är inte ärligt mot sig själv och jag uppskattar att du delade med dig...
    Alla mina varmaste och finaste tankar går till dig!
    Kramar Mirre

    SvaraRadera
  5. Jag förstår att det har varit tungt för dig. Är det inte så ibland att om man får nånting sagt så kan bördan släppa lite. Och en skilsmässa är väl aldrig roligt, även om det leder till nåt bra så är det ju aldrig något man strävat efter. Jag tycker du är stark och jag älskar din blogg och din sew along. Du har så många bra ideer! Tycker att det är hemskt tråkigt att du mist din mamma alldeles för tidigt. Hoppas du får en solig och varm sommar såväl inne som ute.
    Kram.

    SvaraRadera
  6. Åh... Önskar jag kunde krama om dig, slå mig ner golvet i din systuga, och bara lyssna...

    Varma kramar från fjällen

    /Fjällmor

    SvaraRadera
  7. Oj oj, tänker på dig, stora kramar!!!

    Så spännande det ser ut med bh, ser fram mot resultatet!
    /Anna

    SvaraRadera
  8. Jag vill bara säga att jag uppskattar både din butik (på nätet och syfestival) och din blogg (både "proffesionella" och privata delar)! Önskar dig lycka till med balanserandet och en fin dag.
    Josefin

    SvaraRadera
  9. Jag uppskattar att du delar med dig av ditt liv på din blogg och vill skicka dig en stor stor karm!

    SvaraRadera
  10. Vilken jobbig tid du har haft, men skönt att du nu kan se framåt i stället. Tack för att du vågar dela med dig av allt som händer i ditt liv, både bra som dåliga saker. Kram!

    SvaraRadera
  11. Kara van,
    Jag ar sa ledsen att du maste ga igenom sa mycket och sa mycket pa en gang till pa kopet. Visste inte om skilsmassan. :(
    Tusen kramar/Frida C

    SvaraRadera
  12. Sy BH låter spännande, kul att kunna göra som man vill ha den!
    Vilken jobbig tid du haft/har! Hoppas du snart finner en balans och får må bra. Kram

    SvaraRadera
  13. Åh min älskade syster!
    Jag vet att det kommer bli bra! Solen kommer lysa ännu vackrare efter detta regn. T

    SvaraRadera
  14. Fäller en tår över att livet inte är som man drömde om - ibland inte ens uthärdligt.
    Tack för att du delar!

    SvaraRadera
  15. Oj vad du fått kämpa! Ibland är livet inte rättvist med sina bördor. Hoppas att det snart känns något bättre...

    För egen del pendlar jag mellan hopp och förtvivlan just nu..vi får se vilken utgång det blir...man måste ha tålamod ibland.

    Stor kram!!

    SvaraRadera
  16. Tack alla ni som har bemödat er med att lämna en kommentar. Jag blir så glad av att veta att ni orkar läsa även när det är trökigheter. Alla har vi vårt och jag vet att jag inte är speciell på något sätt, men jag behövde få skriva av mig lite av eländet. Imorgon är en ny dag och då kommer ni få se mig i min hemsydda BH. Det blir årets skratt. Maken till fulare skapelse har jag väl aldrig sett. Nått att se fram emot ;)

    SvaraRadera
  17. Tack för att du delar med dig! Jag anade att min BH skulle bli skratt så jag avvaktade med projektet de får komma senare! En kram till dig även om vi aldrig har träffats!

    SvaraRadera
  18. Jag beundrar dig, Karin! Du är en sån positiv och generös människa och det gör mig ont att du måste gå igenom så mycket på så kort tid. Massor av kramar Malin

    SvaraRadera
  19. Tack för att du delar med dig! Det jag hittills sett av dig här på bloggen och syfestivalen så verkar du vara en människa med ett stort hjärta och värme. Du är min idol..
    Stora kramar

    SvaraRadera
  20. Läste ditt inlägg innan jag skulle sova igår, och sen låg jag och tänkte på dig! Du är en sådan varm och omtänksam människa, jag vet att du tar dig igenom detta och hoppas att du känner ett litet stöd av alla oss "främlingar" här ute på nätet. Tror att det är viktigt att dela med sig om man behöver det och tycker att du är väldigt stark som gör detta - allt är inte guld och gröna skogar jämt! Kram finaste Karin!!!

    SvaraRadera
  21. Tack för ditt fina inlägg. Jag tror på att dela med sig av både sorg och glädje - att vi människor är gjorda för att vara tillsammans. Du betyder mycket för mig. Alla möten på nätet på alla möjliga ställen och även äntligen IRL på syfestivalen. Jag skickar dig många kramar och tänker att nu börjar något nytt. Kramar Tinis

    SvaraRadera
  22. Kära söta Karin! Ibland får vi andra hjälp att sätta saker i rätt perspektiv när du och andra berättar och vågar berätta. Livet är inte bara guld och gröna skogar. Det är gott att veta att vi faktiskt delar det också.

    Just nu lever vi en jobbig tid med en vänfamilj där cancern håller på och tar pappan, 36 år med barn på 5 och 8. Operation står på agendan, men det är ett stort blodkärl i halsen som också ska bytas, så utgången är minst sagt oviss :(

    SvaraRadera
  23. Usch ibland är det som om allt bara kommer på en gång, för att mosa ner en ordentligt i asfalten! Hoppas du går en ljusare tid till mötes! Tack för att du delade, för precis som du skriver, allt är inte alltid rosenskimrande!

    SvaraRadera
  24. Vilket fint inlägg. Tänk att så många sorgligheter kan läggas fram så trevligt och hoppfullt!

    SvaraRadera
  25. såklart består inte livet bara av det glada och det lyckliga...tack för att du skriver även om det andra, att bli personlig gör en blogg till den bättre bloggen, kram till dig =)

    SvaraRadera
  26. Underbara Karin! Tänk att jag missat det här inlägget, fast jag läser din blogg! Jag blir så ledsen för din skull. Orden jag letar gömmer sig någonstans, jag blev så berörd att jag bara var tvungen att sända dig några ord även om det gått ett par månader sen du skrev. Självklart ska du dela med dig! Jag skrev av mig i min blogg under vårt värsta år när min dotter genomgick flera tuffa operationer, det var fantastiskt med stöttningen jag fick och det hjälpte att få skriva av sig även om jag inte lämnade ut speciellt mycket. Stora kramar till dig!

    SvaraRadera

Hej! Lämna gärna en kommentar. Glada hälsningar från Karin