En klassiker

För min del så är dregglisen en riktig klassiker. Vilket i sin tur för tankarna mot hur man gjorde förr. Mamma, hur gjorde du när jag och syrrorna dregglade? Lindade du din 70-tals sjalett runt våra halsar? Eller hade vi haklappar på oss? Eller bytte du våra tröjor i tid och otid? Kanske struntade du i lite dreggel och tänkte att "det torkar snart"!?? För att inte tala om bodysen... Mamma, hur var det att använda omlottröja, plastsnibb och blöja plus röd- och vitrandiga nylon blöjbyxor? Sist men inte minst, napparna som hela tiden måste ha ramlat ur våra munnar...

All heder åt dig mamma som fixade vardagen utan dregglis, body och napphållare!

Dregglisarna på bilden kommer att finnas till försäljning i webbutiken och på Uppsala Handkraft from i morgon. 95kr st inkl. frakt.

PS: All heder åt dig pappa som också fixade med plastsnibbar och annat. Såklart.

Karameller

Visst ser de ut som små karameller, vantarna? Härliga husvagnstyget från JNY Design, känner många till och jag kan inte sluta att tycka om det. Passar även bra till små vantar! Muddväv från Ohlssons tyger här i stan. När man syr vantar går det åt en hel del muddväv! Som vanligt köper jag för lite och får springa tillbaka för att köpa mer. Vart kan jag beställa bra muddväv till bra pris på nätet? Jofotex, Stoff & Stil och MG-Tyger har jag provat. Vart köper ni?

Vantarna finns att köpa i min webbshop! 100kr paret inklusive frakt.

Pippi på vantar

Fick en beställning på ett par vantar; "svarta, enkla, men med någon liten detalj". Ovan ser ni resultatet. Visst blev de fina? Efter lite funderande så valde jag att klippa ut ett par småfåglar ur djungeltyget, rota fram mitt "totally stable" och sedan göra applikationerna. Provade först utan "totally stable" och då bubblade sig tyget. Efter att ha pressat på lite av den magiska produkten, så blev resultatet fin-fint. Hur roligt som helst! Av någon anledning är jag inte särskilt förtjust i applikationer. Fråga mig inte varför. Nu kommer det att bli ändring på det, för som sagt, det var roligt, enkelt och kreativt. Inom kort kommer smakprov på fler applikationer!

Syskonmatchning

Åh vad jag gillar att syskonmatcha! Eftersom jag inte kan syskonmatcha för egen del, tycker jag att det är extra kul när jag får sy åt någon annan! Dessa plagg ska upp till norr och jag hoppas att det blir sådär mysigt som det var tänkt att de ska vara. Myskläder att mysa, leka och bara hänga i. Härligt!

Utmaningen i denna beställning var att sy lite pösigare byxor. Tyget är sweatshirttyg och faller inte lika naturligt som t ex velour, men jag tror att pöset blir pösigt och fint även i detta tyg. Blev helsugen på att sy mysbrallor i sweat-tyg. Velour i all ära, men lite variation förnöjer ibland! Jag hade en hel del sweat-tyg hemma och nu går det av bara farten... Det blev även ett par babyvantar, som fick en extra detalj. Men det får bli ett senare inlägg.

Passar på att tacka alla er som har beställt ur webbutiken och bidragit med pengar till Rosa Bandet kampanjen. Tack till er! 33% av oktobers omsättning går helt oavkortat till Cancerfonden , så glöm inte att titta in i butiken med jämna mellanrum. Just nu finns nya vantar upplagda!

Min historia

I dag är det den 1:a oktober och den första dagen i den rosa månaden. Månaden som till stor del handlar om bröstcancer. Vem vet? Kanske är du själv drabbad eller känner någon som drabbats av denna hemska sjukdom? Vi är många som mer eller mindre är berörda och som tar del av forskningen som görs kring bröstcancer. I mitt tidigare inlägg lovade jag att berätta min historia och som är anledningen till varför denna månad betyder lite extra för mig och min familj.

För snart tre år sedan hittade jag en knöl i mitt högra bröst och redan dagen efter fick jag komma till min husläkare för en undersökning. Även hon kunde konstatera att det var en förhårdnad i mitt bröst. Väntan blev lång innan jag äntligen fick göra mammografi. Den 20 december 2007 var dagen då jag fick komma på mammografi. Dagen efter, den 21 december, bara några dagar före jul, berättade läkaren för mig och min man att jag hade konstaterad bröstcancer. Jag blev rekommenderad att ta bort hela mitt högra bröst och även överväga att ta bort mitt vänstra i förebyggande syfte. Det finns inga ord som kan beskriva vad jag i den stunden då kände. Jag kan också bara föreställa mig vad min man kände och tänkte.
Den julen tillbringade jag med min familj och hopp blandades med förtvivlan. Skulle min lilla flicka som just fyllt tre förlora sin mamma? Skulle min man bli änkling? Skulle mina föräldrar förlora sin dotter och skulle mina systrar förlora sin storasyster?

I februari opererades jag och ganska snart fick jag veta att cancern spritt sig till lymfkörtlarna. Det betyder att cancern hittat ut i kroppen och då räcker det inte med att "bara" operera bort den sjuka vävnaden. Utan man måste också få cellgifter och i mitt fall strålbehandling. Jag tappade mitt hår och mådde dåligt, både mentalt men främst fysiskt. All oro för min familj och dödsångest gjorde att jag blev trött. Riktigt trött.

Mitt i allt hemskt inser jag att jag ändå lever, har min familj, vänner och ett fantastiskt liv. Dessutom får jag medicin och behandling på ett sjukhus som är världsledande på området. (Älskade Akademiska Sjukhuset i Uppsala!) Snart var jag på benen igen och insåg att det man tänker kan hända. Och jag tänkte göra allt som stod i min makt för att överleva. Idag, knappt tre år senare, mår jag bra och tar en dag i taget. Jag kommer troligen aldrig bli "friskförklarad" men vem av oss har några garantier? Vi kan bara göra det bästa av det vi har och vara glada för varje dag som läggs till våra liv. Varje dag tackar jag forskningen som sakta men säkert gör framsteg. En forskning som är skillnaden mellan liv och död. Mig gav den livet!

Jag var 33 år när jag insjuknade. Därför skänker jag 33% av all försäljning som jag gör via webbutiken under oktober månad, till Cancerfonden. Titta gärna in i butiken lite då och då eftersom jag kontinuerligt uppdaterar sortimentet.

Tack för att ni orkar bry er och engagera er för detta viktiga ändamål. Sist men inte minst, glöm inte att klämma på brösten ;)

Hur många kan man egentligen sy?

Hur många mössor kan man sy? Hur många som helst! En tanke slog mig och det är att det skulle vara roligt att ha koll på hur många mössor och dregglisar det har blivit genom åren. Nu låter det som att jag har sytt i 100 år men visst förstår ni vad jag menar? Många mössor har det i alla fall blivit. De flesta är redan sålda och en del finns på Uppsala handkraft. Några finns kvar hemma för provning och några ligger i webbutiken.

Idag är det den 1 oktober och Sverige färgas rosa till stöd för alla bröstcancerdrabbade och till stöd för forskningen. Hur påverkar det dig? Vilka erfarenheter har du? Kanske har du någon anhörig eller kanske har du själv råkat ut för bröstcancer eller någon annan sorts cancer? Min historia kommer lite senare idag då min insamling till Cancerfonden drar igång. Nu väntar lämning till fritids... Hörs senare!