måndag 12 november 2012

Omprogrammering pågår


Omprogrammering eller avprogrammering... Från vad? Jag vet inte riktigt. Ni får ursäkta mitt lite flummigt filosofiska inlägg. Men jag har den senaste tiden känt mig väldigt rörig. Lite tonårsstrulig nästan. Känt ett stort behov av att ifrågasätta både det ena och det andra. Påbörjat sjutton olika sömnadsprojekt och inte kunnat slutföra ett endaste. Inte velat blogga, inte velat feja på fejjan och inte orkat bry mig. Ifrågasatt vad meningen med ditten och datten är. Ja, ni hör ju, tonårsfasoner :) Vad är det som händer? En tidig 40-årskris månne?

Så i dag hände något! Jag satt på vårt lokala bibliotek och bara njöt av tystnaden. Insöp den där speciella atmosfären som jag tycker finns på bibliotek. En känsla av en fristad från stress, krav och måsten. Det var bara jag, bibliotekarien och en handfull andra besökare som tassade runt där inne. Där och då insåg jag att det är just precis detta som jag behöver. Tid, utrymme och mod. Mod att tro att det kommer att bli bra, utrymme att bara vara och tid att tänka. As simple as that! Vad det ska leda till? Det vet jag inte. Det jag vet är att jag måste ge mig hän och bara låta saker och ting ske. Läskigt som attan för ett kontrollmonster som jag. Dags för lite omprogrammering med andra ord!


9 kommentarer:

  1. Så klok, så klok...

    /Fjällmor

    SvaraRadera
  2. Heja dig! Det kommer bli bra till slut! :)
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Tänk på vad mycket som har hänt i ditt liv under lång tid. Det är stora och starka saker som kräver sin tystnad och vila. Så tror jag. Lyssna på känslan och försök förstå vad det är du behöver. Och det gör du ju där på bibblan! Kram!

    SvaraRadera
  4. Bra gjort! Jag känner igen mig faktiskt. Jag har inte orkat vara så aktiv på facebook även om jag varit inloggad, jag har inte orkat sy eller sticka så mycket, utan har bara ... varit. I mitt fall är det nog en kombo av en halvkrisig relation, ett tufft jobb inom socialtjänsten och sedvanligt höstmörker. Men det är ok. För vem ska jag vara kreativ, för vem ska jag vara social? Det måste ju vara så att man gör det man själv mår bra av. Jag har tyvärr varit väldigt osocial i verkliga livet också, vilket resulterat i lite sura miner - men riktiga vänner förstår när livet måste få pausa lite. Kram till dig Karin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla Denice! Tänker på dig också <3

      Radera

Hej! Lämna gärna en kommentar. Glada hälsningar från Karin