lördag 13 april 2013

Lycklig av att sy?

Tyget heter "Keep calm" och finns i butiken.


Blir man lyckligare av att sy? Det enkla svaret är, ja! Här kommer det längre och förhoppningsvis lite mer filosofiska svaret. Utan att fastna alltför mycket i vad lycka innebär, så tror jag att lycka kan vara en mängd olika sinnestillstånd. Jag blir lycklig av en hel massa vardagliga triviala saker:
  • Ni vet när man står i mataffären kvart över fem en fredagseftermiddag och de öppnar en ny kassa alldeles intill där man står? Lycka!
  • När de sopar gatorna rena från grus och sand och man kan börja använda lite mer piffiga skor. Lycka!
  • Klassikern: När man hittar en parkering nära ingången. Super-lycka!
  • För att inte tala om rea-fynds-lyckan. Typ stuvlådorna... Tjohooo vad glad man blir när man fyndar.
  • När undertråden precis räcker. Lycka!
  • När man provar ett improviserat ihopsytt plagg som sitter som en smäck. Tok-lycka!

Listan kan man göra hur lång som helst. Men det jag vill komma åt är de små vardagliga tingen som man kan känna lycka över. Tar man det ett steg till kan man tänka på lycka i ett större sammanhang. Lyckan man känner när man får slappna av efter en stressig dag på jobbet. Eller kanske har man en jobbig period där ens krafter inte räcker till mycket mer än att hålla huvudet över ytan. Då kan man känna lycka av att slippa tänka på eländet. Precis så var det för mig. 2007 insjuknade jag i bröstcancer. 33 år gammal och cancer. Allt kändes hemskt och eländigt (milt uttryckt). Hela 2008 var året då jag skulle se till att överleva. All min energi gick i princip åt till att ta mig till och från behandlingar och att klara min vardag. För att få ett andningshål där jag inte behövde tänka på död och sjukdom började jag att sy. Jag dammade av symaskinen som inte använts på flera år och jag började titta i skåpet med tyg. Ganska snart kände jag att det fungerade som en frizon. När jag sydde och grejade med mina tyger tänkte jag inte på cancern. Det blev min räddning! Jag blev lyckligare av att få sy. För att inte tala om alla härliga sybloggar jag kunde frossa runt bland. Som en helt ny värld som bara låg för mina fötter!

År efter år har gått och idag syr jag inte för att slippa tänka på hemskheter, men fortfarande känner jag mig helt uppfylld av sömnaden just då jag syr. Inget annat finns i mitt huvud. Ingen stress, inga jobbproblem och inga andra problem smiter in när jag syr. Det är bara jag och min sömnad och kanske en och annan trasslande undertråd. Men vad är lite trasslandes undertråd att jämföra med andra bekymmer vi har runtomkring oss? Ingenting!


Idag ska jag försjunka i det nya mönstret "Laurel" från Colette. Ett mönster som funkar både för stickade och vävda tyger. För idag vill jag inte tänka på plugg, pm-skrivande och lektionsplaneringar :)

Känner ni igen er? Lämna gärna en kommentar om hur sömnaden/handarbetandet påverkar dig? Glädje? Stress? Avkoppling? Ångest? Eller bara ren och skär lycka?

6 kommentarer:

  1. Det där tyget har jag precis beställt av nu och mycket för att det säger så mycket om hur jag upplever sömnaden. Jag "reste" rätt" in i den berömda väggen 2004 och efter det kom jag i kontakt med de som sydde i lappteknik. Det hjälpte mig enormt att sätta igång och sy igen (har sytt mycket kläder förut) eftersom det enda jag tänker på när jag syr är det jag för stunden håller på med och alla andra tankar får vänta. Vilket betyder avkoppling på högsta nivå! Det är verkligen en lisa för själen att få sätta sig och pyssla tillsammans med symaskinen! Plusset är alla enormt goa människor som jag har lärt känna under åren! Hela processen känns helande - dels avkopplingen och att man skapar något.
    Kramisar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej eva! Tack för att du delar med dig av hur sömnaden påverkat dig. Det är verkligen som du skriver, en lisa för själen!

      Radera
  2. Jag kan bara hålla med er, det är någonting med den där kreativa processen kombinerat med de moment som blir nästan meditativa.

    SvaraRadera
  3. Oj Karin. Om du visste vad lika och ändå olika våra liv varit sedan 2007. Jag var med om något som gjorde att ett helt år är i dimma. Men så började jag sy igen och nu är det mitt andninshål när livet tränger sej på.
    Gunilla Jonsson.

    SvaraRadera
  4. Ja sömnad är verkligen avkopplande, roligt, utmanande och helt underbart! Kan inte vara utan det! Försöker få in minste 30 minuter i syrummet varje dag med bara "min" process för att koppla av och bli en bättre mamma, bättre arbetstagare och en trevligare person i allmänhet! Det är liksom en process som gör att hela livet bara funkar så mycket bättre!

    Hoppas du är bättre i halsen idag!

    Kram!
    /Strömming

    SvaraRadera
  5. Glädje? Stress? Avkoppling? Ångest? Eller bara ren och skär lycka?

    Jag skulle vilja säga allt det!
    En enorm glädje över att kunna skapa fina kläder till ungarna (och mig) som ingen annan har. Glädjen i barnens ögon när dom får ta på sig kläderna!
    Stressigt blir det givetvis ibland, när man inte planerat ordentligt...
    Avkopplingen när man sätter sig och slipper disken, tvätten, bajsblöjor och dammsugaren och bara kan försvinna in i sig själv, tygerna och symaskinerna!
    Ångesten infinner sig tack och lov inte så ofta och då handlar det nog egentligen om dåligt samvete, för att man handlar nya tyger istället för att använda upp det man redan har hemma :-s
    Ren, skär lycka... ALLTID när man syr! <3

    SvaraRadera

Hej! Lämna gärna en kommentar. Glada hälsningar från Karin